Drygt halvvägs in i årets Copa América är det mycket som är sig likt och en del som ritats om. När lottningen drogs i december (eller om det var januari) stod det klart att jag skulle återvända till exakt de städer som jag upplevde under VM i Brasilien 2014. Rio de Janeiro, Sao Paulo, Salvador de Bahía, Belo Horizonte och Porto Alegre. En härlig trip längs memory lane.

Hur det har varit hittills? Riktigt jävla nice för att uttrycka sig i klartext. Ett VM är så enormt på alla sätt men med det kommer också mer trängsel, längre köer, mer bök med allting. Visst kan man önska att det hade varit mer supportrar här men det är ändå lite skönt att allting är ett VM i light-format då man aldrig behöver vänta länge på uber, taxi eller riskera att hotellen blir slutsålda.

Dessutom finns en stor diskrepans mellan hur de sydamerikanska fansen reser på fotboll och hur de europeiska gör det. På ett EM kan flygplanen nästan lyfta enbart på spritångorna och antalet fulla fans som raglar runt och urinerar, kräks och för ett jävla liv är helt enkelt är standard. Det är som när jag var 17 och åkte till Ayia Napa med grabbgänget. Här är det annorlunda. Här reser man med barnen, morbror, svågern, kusinen och även 80-åriga svärmor är med, alla iklädda landslagströjan. Jag säger inte att det ena är bättre än det andra, alla får såklart göra som de vill – men det ger helt klart en mer gemytlig och harmonisk tillvaro som besökare, än att dag ut och dag in höra fulla mansröster i dålig kör gapa saker som”go home to your ugly wifes”. Här tar man med frugan istället, ugly eller ej.

Jag och min syster Fanny träffade Iván Ramiro Córdoba på flygplatsen i Sao Paulo. Córdoba avgjorde Copa América-finalen 2001 med matchens enda mål när Colombia slog Mexiko

Fotbollen då? Ja, Colombia tog sig som första lag upp på sex poäng och klara gruppsegrare redan efter två rundor. Duván Zapata ser stark ut och och han och Falcao framför James och Cuadrado skapar oreda för vilket försvar som helst. Jerry Mina och Davinson Sánchez ihop med Ospina i mål ger stabilitet och styrka. Colombia är i nuläget kanske det lag som imponerat mest, även om första halvlek mot Qatar inte var sprudlande. Segern mot Argentina i premiären visade att man kan slå de bästa. Även om detta Argentina är långt ifrån att kunna kallas de bästa. Messi är nu lika ensam som många velat få det till att han alltid varit. Tidigare har det helt enkelt inte varit sant (då lagkamraterna hållit mycket hög nivå) men med Agüero och Di Maria i halvdan form finns det ingen stjärnglans alls. Få av de övriga tio bakom Messi (om ens nån) skulle platsa i Colombia, Uruguay, Chile, eller Brasilien.

Ett mediokert Argentina har bara gjort ett mål på två matcher, en straff av Messi. Paraguay kan snuva dem på andraplatsen då Colombia redan är klara gruppsegrare och kommer spela med reserverna. Ett Paraguay som tappade 2-0 mot Qatar till kryss i slutet och sedan brände straff som skulle gett seger mot Argentina. Det skulle innebära att Argentina får endera Chile, Uruguay eller Brasilien i kvarten. Det kan bli Brasilien även om de blir grupptvåa ifall Brasilien missar att slå Peru. Jag har svårt att se Argentina överleva någon kvartsfinal, såvida de inte drar Venezuela eller möjligen Peru. Sen lär det garanterat ta stopp.

Hemmanationen Brasilien har ändå imponerat och gjort tre mål i båda matcherna. Osannolikt nog blev samtliga tre annullerade mot Venezuela. Offensiven med Coutinho, Gabriel Jesus, Neres och Firmino är frejdig och svår att stå emot under 90 minuter för vilket lag som helst. I samma grupp var Peru på väg ut ur turneringen vid underläge 1-0 mot Bolivia men Paolo Guerreros kvittering just innan paus väckte fansen (och lamorna) på Maracana. I andra var det spel mot ett mål. Peru kan vinna gruppen om de lyckas slå Brasilien nu i eftermiddag. Föga troligt men allt kan hända, för tre år sedan i upplagan som gick i USA slog Peru ut Brasilien efter seger just i sista omgången.

* * * *

I grupp C sjunger de chilenska fansen ”vamos bicampeón, ganamos una vez mas” vilket betyder ”framåt dubbla mästarna vi ska vinna en gång till”. Tredje raka Copa América-titeln blir nog tufft att nå för Chile men jag ska erkänna att jag överraskats positivt av dem. Det är till stora delar ett nytt lag men kvar finns Alexis Sánchez (avgjorde igår mot Ecuador), Arutro Vidal, Eduardo Vargas, Aránguiz, Isla, Beausejour och lagkapten Gary Medel. I och med att Uruguay kryssade mot Japan i andra (obegripligt att inte VAR gav en straff till Japan där) så är det fördel Chile. De båda möts i en gruppfinal på Maracana på måndag. I och med att Colombia vann sin grupp är det redan klart att de spelar sin kvart i Sao Paolo. Motståndare blir tvåan i den här gruppen, dvs endera Chile eller Uruguay. Såvida inte Chile vinner stort samtidigt som Japan slår Ecuador och går om Uruguay på 4p och målskillnad. Uruguay imponerade dock i premiären mot Ecuador och har i mina ögon det på pappret bästa laget efter Brasilien. De kan mycket väl slå Chile och ta hem gruppsegern.

Kvartsfinalerna lär bli dessa om jag får det någorlunda rätt.

Brasilien – Japan
Argentina – Peru
Colombia – Chile
Uruguay – Venezuela/Paraguay

Jag räknar här Japan och Venezuela som grupptreor medan Brasilien, Colombia och Uruguay ses som gruppsegrare. 2:B ska möta 2:A i kvartsfinal, jag tror dessa blir Argentina – Peru. Paraguay måste slå Colombia för att nå 5p och bli en av de bästa grupptreorna, jag tror inte de lyckas vinna även om Colombia spelar många av reserverna. Venezuela måste efter två mållösa matcher göra mål och vinna för att ta sig uppåt, och då kan de faktiskt gå om Peru och sluta tvåa. Som ni märker, mycket spekulation men det är så det blir när det ska med ett par treor till slutspel också.

Semifinaler i så fall: Brasilien – Argentina och Colombia – Uruguay

* * * *

Estadio Maracana inför Bolivia – Peru

Tycker ni det ser glest ut på läktarna? Ja det kan jag hålla med om. Men Conmebol meddelar att snittet so far är 29.500 vilket är 15 % högre än från Chile 2015 då snittet var 25.000. Sätt dessa 29 500 på exempelvis Tele 2 Arena och det är fullt till sista plats. På Maracana eller Morumbí med sina 80 000 respektive 72 000 så ser det naturligtvis glesare ut. Det lär också bli ännu fler fulla arenor till slutspelet.

Hur är brassarna som värdar? So far riktigt bra. Jag minns att jag från VM 2014 inte alltid tyckte de var helt sympatiska och kunde behandla sina gäster ganska illa, både hånfullt och överlägset. Skillnad nu får jag ändå säga. Busschaufförer som ställer sig på tvären och stannar trafiken så att supportrar på väg till match ska kunna korsa gatan på tunga trafikleder är ett exempel. Ett annat är den taxichaufför vars peruanska turist glömde sin mobil i taxin. Peruanens kompis ringde varpå chauffören svarade och sedan åkte till hotellet och lämnade över luren. Så det alltid borde gå till. Brassarna har tagit revansch i min bok.

Sist jag var här rullade argentinarnas sång ”Brasil decime que se siente” (Brasilien säg mig hur känns det) överallt. I år är det hittills peruanerna som sjungit mest och högst. ”Como no te voy a querrer” (hur kan jag inte älska dig) sjunger de om sitt lag och land. ”Hur kan man inte älska dem” satte en brasiliansk tv-kanal som titel och bjöd in en peruan i studion. Well, vi får se hur tongångarna går ikväll om Peru luggar brassarna på gruppsegern.

För egen del väntar Colombia – Paraguay på Arena Fonte Nova här i Salvador imorgon, sedan tillbaka till Rio de Janeiro och Maracana för Chile – Uruguay. Den blir fin.

Oscar Ortiz Lindgren


Borussia Dortmund - Real Madrid