Då var min lightversion av den transsibiriska järnvägen avklarad. Sömn har inte varit ett förekommande inslag sen jag lämnade Sverige och natten var inget undantag. Min vänliga Airbnb-värd ordande fram en bil som körde mig till tågstationen 5 på morgonen för 14 (!) kronor. Väl framme vid tågstationen var det många trötta mexikaner och colombianer. Även en del peruaner, som skulle vidare till Jekaterinburg för deras match mot Frankrike imorgon. De arma stackarna hade en ca 20 timmar lång resa framför sig och medan vi klev av i Kazan fick de sitta kvar. De är framme 03.00 i natt om tåget håller tidtabellen.
Men det är samtidigt den kanske största charmen med VM. Mötena med fotbollsfans från andra länder. Det är som att alla släpper sina personliga angelägenheter hemma och iklär sig rollen som landslagsfans i ett par veckor. I min kupé hade jag colombianska Jaider som pluggar till ingenjör i Kazan, peruanen Martin som bor i Tokyo och en tjej som var född i Kazakstan men som är uppvuxen i Ryssland. Jag bidrog med Sverige och Colombia och totalt hade vi 7 flaggor bara i vår lilla kupé.
Nio timmar går ändå fort när man har roligt. Trevligt, glatt sällskap. Men det tog ett tag innan vi började prata. Tåget hann knappt lämna perrongen innan alla vecklade ut lakan och örngott och lade sig på britsarna för att sova. Själv sov jag 5 timmar i sträck, något jag inte gjort på flera dygn.
Redigerade ihop vårt senaste avsnittet av VM-podden som nu ligger ute. Samtal i Saransk döpte vi den till.
Framme i Kazan slog det mig att Iran och Spanien spelar här om ett par timmar. Hade jag helt glömt bort. Jaider hjälpte mig att hitta rätt till min lägenhet – ca 10 minuters promenad från den imponerande Kazan Arena – och jag hann se andra halvlek mellan Portugal och Marocko. Trist för Marocko att imponera ännu en gång utan att få några poäng med sig, men ska man vara lite krass så har de nu spelat 180 minuter fotboll utan att göra mål. Det är inte bara otur. Målen måste in, även om prestationerna varit fina.
Cristiano Ronaldo. Wow. Är han redan på väg att avgöra skytteligan?
Nu ser jag Uruguays första halvlek här och sedan beger jag mig ner till arenan. Luis Suárez gjorde precis 1-0. Kazan ska bli fint att se i några dagar. Skönt också att ha en bas och sova på samma ställe i fem nätter nu efter ett hektiskt flängande.
En bit i andra halvlek tänkte jag röra mig neråt arenan och se om jag kan få tag på en biljett till ett överkomligt pris.
Oscar Lindgren Ortiz
Kommentera gärna