Det var en vansinnigt häftig VM-dag igår, en såndär dag som gör att man verkligen kommer på sig med varför man älskar VM. Intensiva matcher, ovissa utgångar och massor av dramatik.

Jag och Olle begav oss till Luzjniki-stadion i god tid innan matchen vilket var tur det. När 78 000 människor ska ta sig in samtidigt tar det tid. På tidigare arenor har allting gått betydligt snabbare men så är de andra arenorna klart mindre också.

Väl inne på plats visade det sig att vi fått helt fantastiskt bra platser, bakom ena målet med en riktigt bra överblick. ”Tänk om det blir straffar på det här målet”, sa vi innan matchen men skrattade bort det osannolika i att Ryssland skulle hålla hela vägen till straffar. När Ramos gjorde 1-0 tittade vi på varandra o sa ”jaha, då var matchen död, synd det inte höll längre”.

Men det är ju det som är det fantastiska med den här sporten. Scenförändringarna och de ovissa utgångarna. Hur lag kan få liv och till och med ett mål från nästan ingenstans. Den ryska kvitteringen kom tack vare hårt slit och spanjorer som gick ner någon procent i koncentration i slutet på halvleken.

Resterande delen av matchen rullade spanjorerna bollen mellan sig. De fortsatte att rulla. Och rulla. Och rulla. Och rulla. Publiken buade och den kollektiva känslan var att ryssarna som var något för långsamma o oskickliga i kontringarna gjorde bäst i att koncentrera sig fullt ut på att få till straffar.

Det är något speciellt i att vara på VM och på en match där man vet att hela världens ögon är riktade på just den här platsen. Skådespelet var bara 20 meter nedanför oss. Man kunde riktigt känna närvaron och stunden.

Spanien hade en match att förlora. Ryssarna hade ett livsverk att förlora. De skulle inte få en chans till i livet att vinna en VM-straffläggning på hemmaplan mot en guldfavorit på nationalarenan inför nästan 80 000 fans. Med det i bakhuvudet och det faktum att Spanien började skjuta – var det en enorm bedrift av varenda ryss att gå fram och göra mål bakom de Gea, en av världens bästa målvakter.

Vild glädje och ett enormt jubel som hördes hela vägen till Sverige, Schweiz, England och Colombia. Varenda lag på den här slutspelshalvan ser nu sin möjlighet att nå hela vägen till en VM-final.

* * * * *

Några timmar senare fick vi se en ny holmgång mellan Kroatien och Danmark. Kanske var Danmark bättre än resultaten i gruppen visade, kanske är Kroatien något hypat efter 3-0 mot Argentina. Matchen blev betydligt jämnare än någon trodde på förhand.

Min kompis Danny twittrade ut detta, apropå det danska regelbrottet som sånär ledde till avancemang. Nu missas ju en del ”givna” mål, men annars tycker jag det finns en poäng här och något att undersöka.


I Colombia
har man gjort en video på hur VAR skulle se ut i real life. Så se upp alla när ni är ute och går med flickvännen från och med nu.
Oscar Lindgren Ortiz


Bayern Munich - Real Madrid