Det finns inget perfekt VM-lag. Hade det funnits skulle fotbollssupportrar slutat bråka om det för decennier sedan. Varje supporter har sina heliga kor. Varje land har sina hjältar. Varje generation tror att deras stjärnor var bättre än nästa. Och ändå har vi satt ihop det bästa lag som finns.
Formationen är 4-2-2-2 — en uppställning vars enda riktiga syfte är att klämma in alla som förtjänar en plats, med två offensiva mittfältare bakom två anfallare och romantiken uppskruvad till max. Vi har hört argumenten. Vi vet vad som kommer. Nu kör vi.
Det bästa VM-laget genom tiderna
Målvakt: Lev Yashin
Mannen klädd i svart från topp till tå. Med kepsen på avbytarbänken. Etthundrafemtio räddade straffar under en karriär — en siffra som ingen målvakt sedan dess varit i närheten av. Den sovjetiska legendaren är fortfarande den enda målvakt som vunnit Ballon d’Or. Långt innan moderna målvakter blev spelfördelare, sweepers och ledare gjorde Lev Yashin allt detta samtidigt.
Den enklaste kritiken är också den mest uppenbara. ”Han vann aldrig VM.” Stämmer. Så välj Buffon, välj Casillas, välj Banks. De var alla magnifika. Men VM handlar om avgörande ögonblick, och Yashin definierade en hel position.
Högerback: Cafu
Tre VM-finaler — 1994, 1998, 2002. Ett rekord som stått i 24 år och som med största sannolikhet aldrig kommer slås. Två guldmedaljer. Kaptenen som lyfte bucklan i Yokohama med ”100% Jardim Irene” skrivet på tröjan — namnet på platsen där han växte upp. Backen som förvandlade överlappslöpningen till en konstart för en hel generation av barn, varav de flesta fortfarande spelar samma position idag.
Väljer du en annan högerback väljer du en helt annan kategori av spelare. Det finns helt enkelt ingen bättre VM-högerback.
Mittback: Franz Beckenbauer
Vissa fotbollsspelare vinner VM. Andra förändrar fotbollen. Franz Beckenbauer gjorde båda.
VM-semifinalen 1970 mot Italien slutade 4-3 efter förlängning och kallas fortfarande århundradets match av de som faktiskt såg den. Beckenbauer spelade andra halvleken med en axel ur led fastsurrad mot bröstet, eftersom Västtyskland redan använt sina avbytare. Och därifrån, med ena armen fastlåst mot revbenen, dirigerade han matchen.
Vann VM 1974 som kapten. Vann det igen som förbundskapten 1990. Två Ballon d’Or som försvarare, vilket är en närmast osannolik prestation. ”Der Kaiser” är inte ett smeknamn som delas ut två gånger.
Mittback: Paolo Maldini
”Paolo Maldini vann aldrig VM.” Ja, vi vet. Det spelar ingen roll. Han spelade tjugotre VM-matcher under fyra turneringar. Fler minuter på VM-planen än någon annan människa. Sonen till en italiensk landslagskapten som själv blev italiensk landslagskapten, fyra cykler i toppen av positionen utan — och det här missar folk — ett enda fult ögonblick i sitt spel. Maldini glidtacklade inte. Han behövde inte.
Det finns goda alternativ, javisst. Men om du frågade varje anfallare i VM-historien vilken försvarare de helst undviker att möta, skulle Maldinis namn dyka upp snabbt. Alla andra stora mittbackar försöker bara imitera honom.
Vänsterback: Roberto Carlos
När David Beckham flyttade till Real Madrid hade han sonen Brooklyn med sig på den första träningen med laget. Efter passet sprang lille Brooklyn fram till sin pappa och sa: ”Pappa, Roberto Carlos har enorma ben, de största benen i världen! Har du sett dem?”
Dessa ben producerade så många ikoniska VM-ögonblick. Åskviggen de avlossade från 40 meter kunde bryta en målvakts hand. Roberto Carlos representerade en era när brasilianska backar i princip var ytterforwards. Han spelade i två raka VM-finaler och tog guldmedalj 2002 tillsammans med Cafu — de två bildade det mest spektakulära backparet turneringen någonsin sett.
Det finns bättre försvarare i positionens historia. Det finns ingen mer ikonisk.
Mittfältare: Lothar Matthäus
Statistiken i sig är absurd. Spelade i fem VM. Tjugofem matcher genom dem, ett rekord som stod i 32 år tills Messi äntligen slog det i Qatar. Tre olika finaler (1982, 1986, 1990) och en guldmedalj i den tredje, som kapten, när han lyfte bucklan i Rom. FIFA:s världsspelare 1991. Den mest landslagsmeriterade tyske fotbollsspelaren någonsin.
Ändå förklarar inte siffrorna Matthäus helt. Om utomjordingar landade i morgon och bad om en spelare som förkroppsligade turneringsfotboll genom flera generationer skulle Matthäus mycket väl kunna vara svaret.
Mittfältare: Diego Maradona
Nu går vi in på farligt territorium. För Maradonas VM-arv vilar nästan helt och hållet på en enda turnering. Svaret? Vilken turnering.
Mexiko, 1986. Den enskilt mest betydelsefulla individuella prestation som turneringen någonsin sett. Fem mål, fem assist på sju matcher. Guds hand och Århundradets mål, gjorda med fyra minuters mellanrum, mot England, i en kvartsfinal, fyra år efter Falklandskriget — ett sammanhang som millennials har glömt, men som äldre människor aldrig kommer att glömma.
När FIFA frågade 1,5 miljoner fans 2002 om sitt all-time Dream Team kom Maradona etta. Före Pelé. Det är inte nostalgi som talar. Det är domen från generationen som såg båda. Det vackra med Maradonas fall är att statistik inte kan fånga det helt. Vissa spelare äger rekord. Maradona ägde ett VM.
Offensiv mittfältare: Pelé
Den enda spelaren i fotbollshistorien som vunnit tre VM. Det räcker faktiskt, så vi kan sluta här.
Men föreställ dig att vara sjutton år gammal 1958, göra två mål i finalen mot värdnationen (ja, det var Sverige) och bli den yngsta målskytten i turneringens historia, ett rekord som kommer att överleva de flesta läsarna av denna artikel.
Och det finns så många andra ögonblick. Finten mot Mazurkiewicz 1970. Passningen till Carlos Alberto i samma turnerings final, passningen som alla i fotbollsvärlden sett minst hundra gånger och fortfarande inte riktigt kan tro på. Pelé var ansiktet utåt för det mest ikoniska landslaget i fotbollshistorien.
Offensiv mittfältare: Lionel Messi
Den enda tvåfaldiga vinnaren av Gyllene bollen i turneringens historia. Tjugosex matcher under fem VM, det all-time rekord som ska utökas om bara några dagar. Flest mål- och assistbidrag som någonsin levererats i ett VM. Bucklan lyftes äntligen i Qatar — och den saknade raden i CV:t kunde adderas.
Innan den turneringen hävdade kritikerna att Messi aldrig erövrat fotbollens största scen. Nu har han det. Och i samma stund blev hans plats i varje seriös VM-elva nästan omöjlig att förneka. Om du inte är en av läsarna som redan skriver ”Zidane” eller ”Cruyff” i kommentarsfältet.
Anfallare: Miroslav Klose
Miroslav Klose nämns sällan bland de bästa spelarna någonsin. Ändå gjorde han fler VM-mål än någon som någonsin har levt.
Genom tidernas målskytt i VM med 16 mål. Den enda spelaren som någonsin vunnit fyra VM-medaljer. Volten. Nickmålet mot England 2010. Det poetiska kvitteringsmålet mot Brasilien i Belo Horizonte 2014 som slog Ronaldos rekord i Ronaldos eget land, med en helt tyst arena, som om en nationell tragedi pågick i begravningsvolym. Guldmedalj 2014. Kloses karriär var ihärdigheten hos en man som vägrade sluta vara användbar.
Anfallare: Ronaldo
Fenomenet. Femton VM-mål, ett bakom Klose, på tjugofem färre framträdanden. Gyllene bollen 1998 som 21-åring, sedan det mest hemsökta individuella mysteriet i turneringens historia. Sedan kom han tillbaka från två karriärhotande knäskador för att vinna allt 2002. Med åtta mål och Skytteligakungen. Den största individuella upprättelseberättelsen i fotbollshistorien. Med den frisyren.
Och, gatorna minns det fortfarande, det var inte ens hans enda VM-guld. Det har förmodligen aldrig funnits en mer skrämmande anfallare i VM-historien. Inte bara för att han kunde göra mål. Utan för att alla på arenan visste att han skulle göra mål.
De stora frånvarona, och namnen som kommer landa i vår inkorg med utropstecken
Zinedine Zidane — De två målen i finalen 1998. Gyllene bollen 2006. Skallningen som inte faktiskt tar bort något. Han var en gud i turneringen. Vi har redan Maradona, Matthäus, Pelé och Messi, och någon var tvungen att förlora platsen. Det blev han. Skicka era mejl till redaktören.
Cristiano Ronaldo — Åtta VM-mål under fem turneringar och tjugotvå matcher. Noll finaler. Han är förmodligen den största spelaren som någonsin levt utan att nå en VM-final. Vi tänker inte låtsas om något annat.
Johan Cruyff — En man som förändrade fotbollen kanske mer än någon annan, men ändå bara spelade ett VM. Cruyff-finten skedde i det. Total fotboll var den vackraste idén turneringen någonsin sett. Men ett VM räcker inte för att tränga undan någon av de elva männen på listan.
Bobby Moore — Den perfekta tacklingen på Jairzinho 1970 är fortfarande den vackraste försvarsinsatsen i turneringens arkiv, och Moore är den enda kapten som någonsin lyft bucklan för England. Vi valde Beckenbauer och Maldini. Vi ber inte om ursäkt.
Iniesta och Xavi — Spanien 2010 var det vackraste fotbollslag som den moderna fotbollshistorien sett. Tiki-taka är en klubbfilosofi som vann ett VM. Och ändå räcker det inte till vår startelva.
Just Fontaine, Garrincha, Gerd Müller, Romário, Iker Casillas, Dino Zoff, Franco Baresi, Kylian Mbappé, Luka Modrić, Andrea Pirlo — ni har alla goda argument. Ingen av er får plats i vår startelva.
Vem skulle du välja?
Lägg upp din egen elva i kommentarerna. Berätta vilken av våra elva du skulle byta ut, och vem du skulle ersätta med. Vi publicerar kanske ditt lag när vi närmar oss turneringen.
Redaktör & Sportjournalist
[email protected]


Sverige -
Tunisien
Nederländerna -
Kommentera gärna