Sverige missade chansen till OS-guldet och tar ännu en gång OS-silvret. Detta efter att Kanada vunnit finalrysaren efter straffläggning. 

Under fredagskvällen i Japan och efter lunch för oss svenskar så spelade det svenska damlandslaget OS-final mot Kanada för att avgöra vilket land som tar hem guldmedaljen och vilka som får nöja sig med silver.

Sverige började starkt under de första tio minuterna och skapade lite press på Kanada, där Magdalena Eriksson hade det farligaste läget för Sverige under de inledande minuterna. Fem minuter senare hade sedan Fridolina Rolfö ett fint skott på mål, som Kanadas målvakt kunde rädda.

Sverige skulle sedan ta ledningen och det var i den 35:e matchminuten. Kosovare Asllani stormade längs med högerkanten och serverade Stina Blackstenius i straffområdet som styrde in 1-0 till Sverige i OS-finalen. Målet blev Blackstenius femte i turneringen, därmed är hon bäste svensk i historien då hon gjort sju mål totalt i OS-sammanhang.

Det svenska laget ägde den första halvleken på alla sätt och kunde gå in i halvtidspaus med 1-0 utan att Kanada egentligen hotat.

Kanadensarna började dock med en rejäl fart i den andra halvleken och bytte in några pigga ben. Man tog sig mer och mer in i matchen medan Sverige inte vågade framåt lika mycket som under första 45. Utdelningen kom till slut för Kanada. Amanda Ilestedt fällde den kanadensiske lagkaptenen Christine Sinclair i straffområdet och efter VAR-granskning pekade domaren på straffpunkten.

Från elva meter steg Chelsea-stjärnan Jessie Fleming fram och kvitterade OS-finalen till 1-1 med drygt 25 minuter kvar att spela. Efter målet fick Kanada ännu mer energi och skapade ett par farliga lägen direkt, men utan framgång.

Efter 78 minuter fick Sverige ett rejält farligt läge när Fridolina Rolfö sköt precis utanför mål efter ett jätteläge som tyvärr inte resulterade sig för Sverige. Men Sverige vaknade till på ett bra sätt efter Kanadas kvittering och höll upp den höga pressen och återerövrade flera bollar för att bibehålla sin press offensivt.

Kosovare Asllani hade ett gyllene läge att avgöra OS-finalen med två minuter kvar av ordinarie matchtid, men fick inte riktigt rätt träff för att få bollen i mål. Även Kanada hade ett par farliga lägen innan ordinarie matchtid var över. Efter 90 minuter spelade och 1-1 gick OS-finalen till förlängning.

Den första förlängningskvarten innehöll inte speciellt mycket av farlig karaktär åt något håll och nervositeten och tröttheten var relativt påtaglig hos båda lagen.

Sverige bytte in några pigga ben in till den andra förlängningskvarten för att ta tag i taktpinnen. Vilket man lyckades med. Sverige skapade gång på gång lite chanser och pressade Kanada till en början.

Men matchen gick till straffläggning. Där började Sverige och missade den inledande straffen. Kanada satte sedan sin första innan Nathalie Björn gjorde Sveriges första mål i straffläggningen.

Hedvig Lindahl räddade sen Kanadas andra straff. Olivia Schough satte Sveriges trejde och satte press på Kanada. Kanadas Giles sköt sedan i ribban och Sverige var i förarsätet med två mål mot ett efter tre straffomgångar.

Anna Anvegård missade sedan Sveriges fjärde straff men Hedvig Lindahl räddade också Kanadas. I den femte omgången steg Caroline Seger fram och kunde avgöra matchen för Sverige. Men Sveriges lagkapten och meste landslagsspelare sköt över och Kanada var fortfarande med i matchen.

Den femte straffen gjorde Kanada mål på och matchen gick in i sudden death-avgörande för att avgöra OS-finalen. I sudden death missade sedan Jonna Andersson Sveriges första straff och gav Kanada chansen att avgöra. Vilket de gjorde. Julia Rosso avgjorde OS-finalen i straffomgång sex och Kanada är guldmedaljörer. För Sverige innebär det OS-silver för andra gången i rad i de Olympiska Spelen.

Så startade Sverige:

Hedvig Lindahl

Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson (ut ’74)

Filippa Angeldahl (ut ’74), Kosovare Asllani, Caroline Seger

Sofia Jakobsson (ut ’74), Stina Blackstenius (ut ’106), Fridolina Rolfö (ut ’106)

Inhoppare: Lina Hurtig (’74), Jonna Andersson (’74), Hanna Bennison (’74), Olivia Schough (’106), Anna Anvegård (’106)