Av samtliga 32 förbundskaptener i damernas VM 2023 i Australien och Nya Zeeland så har Sverige med tre stycken. Tillsammans med Nederländerna och Frankrike är det flest i turneringen.
Den första veckan i dam-VM är snart avklarad och många länder har redan gått in på den andra gruppspelsomgången. Under den första veckan gick samtliga 32 nationer i VM ut på planen för att spela på den största av scener inom damfotbollen. Sverige tog en premiärseger med 2-1 mot Sydafrika och alla svenskar fick jubla. Men fler svenskar har också jublat under detta mästerskap, där två av de vinnande landslagen under premiärveckan leds av svenska förbundskaptener.
Tony Gustavsson är förbundskapten för Australien sedan 2020 och är högt uppskattad ”down under”. Hans Australien tog en premiärseger med 1-0. Gustavsson har tidigare haft uppdraget som assisterande förbundskapten för USA och även varit verksam inom Hammarby och Degerfors IF när det gäller herrfotboll bland annat. Brasiliens landslag leds sedan av den tidigare storspelaren samt förbundskaptenen för Sverige, Pia Sundhage. Hon och hennes Brasilien fick också fira en vinst under premiäromgången.
Med tanke på att Sveriges damlandslag leds av Peter Gerhardsson så finns det totalt tre svenskar som står som huvudtränare i damernas VM. Det är flest av alla tillsammans med Nederländerna och Frankrike som också har tre var. Detta är ett gott kvitto på den svenska betydelsen för damfotbollen i världen med tre svenska tränare på stora positioner inom internationell damfotboll. Sverige, Brasilien och Australien tillhör några av världens toppnationer och ligger topp 10 på världsrankingen.
Tolv av de 32 förbundskaptenerna i VM är kvinnor, 20 av dessa är män.
Förbundskaptener per land
(Landet som personen är förbundskapten för)
Sverige, 3
Peter Gerhardsson (Sverige), Tony Gustavsson (Australien), Pia Sundhage (Brasilien)
Frankrike, 3
Hervé Renard (Frankrike), Nicolas Delepine (Haiti), Reynald Pedros (Marocko)
Nederländerna, 3
Andries Jonker (Nederländerna), Sarina Wiegmann (England), Vera Pauw (Irland)
Tyskland, 2
Martina Voss-Tecklenburg (Tyskland), Inka Grings (Schweiz)
England, 2
Colin Bell (Sydkorea), Bev Priestman (Kanada)
USA, 1
Randy Waldrum (Nigeria)
Spanien, 1
Jorge Vilda (Spanien)
Italien, 1
Milena Bertolini (Italien)
Danmark, 1
Lars Söndergaard (Danmark)
Norge, 1
Hege Riise (Norge)
Australien, 1
Alen Stajcic (Filippinerna)
Argentina, 1
German Portonova (Argentina)
Zambia, 1
Bruce Mwapu (Zambia)
Mexiko, 1
Ignacio Quintana (Panama)
Colombia, 1
Nelson Abadia (Colombia)
Tjeckien, 1
Jitka Klimkova (Nya Zeeland)
Kina, 1
Shui Qingxia (Kina)
Costa Rica, 1
Amalie Valverde (Costa Rica)
Vietnam, 1
Mai Duc Chung (Vietnam)
Sydafrika, 1
Desiree Ellis (Sydafrika)
Portugal, 1
Fransisco Neto (Portugal)
Jamaica, 1
Lorne Donaldson (Jamaica)
Japan, 1
Futoshi Ikeda (Japan)
Nordmakedonien, 1
Vlatko Andonovski (USA)
Sportjournalist
[email protected]
Ok Arne du har rätt . Jag tänkte nog lite för snabbt innan jag skrev.
Men däremot måste det vara bra reklam för svensk damfotboll
att vi ha många bra spelare utomlands i de olika ligorna .
Ingen är bättre än att man kan ändra sig
Det är med stolthet jag läser att Sverige ha med 3 förbundskaptener i 3 olika länder . Det kan väl betraktas som bra reklam för svensk damfotboll.
Att den även fungera globalt uti vida världen
Det har väl inte Svenska damfotbollen ngn nytta av? Likadant på herrsidan, inte går det bra för herrlandslaget bara för att vi har tränare utomlands. Jag förstår inte riktigt ditt inlägg!